Livets mångfald och rikedom har ett värde i sig själv. I dag är storleken på och arten av människans ingrepp i ekosystemet inte bärkraftiga, och bristen på bärkraft ökar.

Det är två av principerna i den så kallade djupekologin som filosofen Arne Naess presenterade 1972.

Omställaren Malin Danielsson ville titta närmare på denna filosofi i sin kandidatuppsats i humanekologi vid Göteborgs universitet. Framför allt ville hon se hur väl förankrade principerna var inom dagens svenska omställningsrörelse.

– Jag märkte att vi har många fina visioner i omställningsrörelsen men ändå lever många inte ut dem utan väljer att flyga till exempel. Jag var intresserad av hur det kunde komma sig när folk har så starka värderingar.

Därför bad hon medlemmar i ett tiotal omställningsgrupper på Facebook att svara på en enkät om huruvida de höll med om djupekologins åtta principer, se faktaruta. Därefter gjorde hon djupintervjuer med fem av de svarande.

Malin Danielssons hypotes var att många skulle instämma i djupekologins principer, men att intervjuerna skulle visa att det är svårare att leva efter dem i praktiken. Den visade sig stämma.

I forskningen brukar detta kallas för ett värderings-handlings-gap, ett vanligt fenomen inom miljöpsykologin som anses ha olika förklaringar. Det kan exempelvis handla om samhällets normer, huruvida en har direkta eller indirekta upplevelser av miljöförstöring samt känslor av hjälplöshet. Deltagarna i studien uppgav flera orsaker till att de inte lever helt enligt sina värderingar, exempelvis brist på pengar, brist på kunskap samt brist på stöd från omgivningen.

Av 182 enkätsvar instämde 92 procent i djupekologins principer i hög grad.

– Det var väldigt intressant att djupekologin har så stort stöd i enkätundersökningen, för jag har aldrig hört den nämnas inom omställningsrörelsen, säger Malin Danielsson.

Den princip som fick minst medhåll var ”Det skulle vara bättre för människorna om de var färre, och mycket bättre för andra levande varelser.”

– Jag tror att det beror på att det kan tolkas som att människor behöver utrotas eller att vi inte bör föda fler människor. Men jag tolkar det inte som att vi ska göra oss av med de människor som redan finns, utan att bara att de människor som finns ska undvika att påverka naturen så mycket som möjligt.

Bland de personer som intervjuades sa många att det var omöjligt att leva utan att på något sätt påverka naturen.

– Man kan inte vara i den materiella världen utan att exploatera. Man får acceptera att på denna planet offrar alla sig för varandra, sa en intervjuperson exempelvis.

Malin Danielsson håller med.

– Om man drar djupekologin till sin spets är den svår att leva efter.

Hon jämför med den indiska religionen jainismen, som håller principen om allt levandes värde så högt att många anhängare bär munskydd för att inte råka döda en insekt av misstag när de andas in. En liknande tanke fanns hos en av de intervjuade:

– Jag tänkte en gång för länge sedan: om man hänger i ett träd, då går man inte på myror, men då kommer man att klämma ner dem ändå som är på grenarna. Det går liksom inte. Men jag har tänkt tanken långt.

Malin Danielssons slutsats blev att omställare funderar på djupekologins principer och vilka avvägningar som är rimliga.

– Det finns en acceptans kring att det inte går att driva principerna till sin spets.

Själv har hon också brottats med frågan om det går att leva helt i samklang med naturen. Är en vegansk diet som innehåller palmolja hållbar? Finns det egentligen något helt ”naturligt” sätt att leva i dag?

– Jag tror att det är viktigt att prata om de här frågorna. Bara för att en princip är orimlig betyder det inte att den är oviktig. Det är relevant att man i omställningsrörelsen pratar kring vad som är rimligt och hur mycket man kan begränsa sig.