Numera använder myndigheter oftast ordet klotter för att beteckna uttryck i det offentliga rummet som är olagliga eller anses ”dåliga”, medan graffiti är det som är lagligt och kan anses fint. Projektet Institutet för samtida klotter, ISK-X, ska ifrågasätta sådana gränsdragningar.

Initiativtagarna Karin Bäckström, Jon Perman och Johan Nora från Konstfrämjandet Gävleborg uppmuntrar inte till något olagligt, men vill arrangera samtal och sprida kunskap kring klottret och vad det kan betyda.

Den 15 oktober invigdes Institutet på kulturhuset Kungen i Sandviken. Till en början är planen att ha öppen verksamhet på onsdagar, där den som vill kan komma och utnyttja resurserna i huset, exempelvis be om hjälp med något projekt eller använda screentrycksverkstaden. På lördagar blir det mer planerade aktiviteter som föreläsningar och workshops.

Men tanken är att det framför allt ska vara deltagarna själva som driver verksamheten och bestämmer vad som ska arrangeras. Senare i vinter och nästa vår är inget spikat ännu, även om initiativtagarna har många idéer.

– Vi har tänkt väldigt mycket på helhetskonceptet. Vi gör det här som DIY – gör-det-själv – från grunden. De som vill vara med hjälper till att bygga klotterplank, göra pennor och trycka t-shirts, säger Karin Bäckström.

Föreläsningarna ska bland annat handla om det offentliga rummet, hur det definieras och vem som har makten över det.

– Vi har hamnat i att medborgare ska bli kunder. Centrum är anpassat efter dem som vill sälja saker. Man får uttrycka sig i det offentliga rummet om man köper reklamplats. Vi vill pressa idén om det offentliga rummet och var gränserna går, säger Jon Perman.

Idén till Institutet för samtida klotter kommer ifrån en konstfestival som Galleri Lars Palm och föreningen Backbeatbolaget ordnade på Kungen 2012. De kontaktade då ett antal människor som höll på med bland annat graffiti och uppmuntrade dem att ställa ut vad de ville. Ingen arrangör skulle göra något urval, till skillnad från jurybedömda utställningar där subjektiva avgöranden om kvalitet avgör vilka verk som ställs ut.

– Vi hade en massa personer runt huset som sysslade med konstnärliga uttryck men som kanske inte själva tänkte att det var konst. Vi tänkte att allt som är med i konstfestivalen kallar vi konst, berättar Jon Perman.

– Det blev väldigt bra och vi ville göra något vidare, säger Karin Bäckström.

En av deltagarna i festivalen sa att de borde arrangera en klotterfestival. Först tänkte de att det kanske vore för provocerande, men samtidigt tyckte de att begreppet klotter fångade upp just de frågor de ville ställa kring vad som är konst och vad det offentliga rummet innebär.

– Klotter kan vara en ingång till all konst och kan inte bedömas som bra eller dåligt. Alla kan klottra – det är folkets konst, säger Jon Perman.

I våras hölls festivalen Kungens konsthall med bland annat workshops om diktklotter, föreläsningsklotter och 3d-klotter, samt utrymmen där besökarna fick klottra fritt.

En av föreläsarna, Tobias Barenthin Lindblad, hade idén att göra en inventering av Sandvikens klotter. Fem grupper begav sig ut och tog bilder av klotter på olika platser, och sedan diskuterade de bilderna tillsammans.

Arkivet på runt 500 bilder av klotter är troligen unik i Sverige och Karin Bäckström och Jon Perman ville ta vara på det. Svaret blev Institutet för samtida klotter. Framöver är tanken att inventera klottret i hela länet, inte bara i Sandviken. Hittills har de bland annat hittat ett kalkbrott utanför Hofors med många målningar.

– Vi har märkt att det finns otroligt mycket klotterpärlor mitt i skogen, på stenar eller elskåp, säger Karin Bäckström.

ISK-X är ett av sju delprojekt i en satsning där Konstfrämjandet undersöker hur fler kan bli delaktiga i konsten och känna att den är relevant för dem. I dag har till exempel de flesta som söker till konstutbildningar relativt lika bakgrunder. En av visionerna med satsningen är att fler personer med olika erfarenheter ska utbilda sig inom konst eller bli konstnärer.

Ett sätt att göra det är folkbildning, är tanken. Genom att öka kunskapen om hur en startar en förening eller ett galleri, övertalar kommunen att etablera en laglig graffitivägg eller söker finansiering för sitt projekt ska fler kunna engagera sig i kulturlivet, även professionellt. Inte minst på landsbygden.

– Om man lär sig att sätta upp ett galleri eller en förening så kan man arbeta med konst var man vill, det ska inte bara vara ett storstadsfenomen, säger Jon Perman.

Karin Bäckström och Jon Perman är lite förvånade över responsen som ISK-X fått hittills – som bara varit positiv. Till exempel visade de upp projektet på en områdesdag i Sandviken och hade ett utrymme där barn kunde måla med sprejfärg. Bredvid stod polisen och företrädare för det kommunala bostadsbolaget Sandvikenhus vars officiella linje är att allt klotter ska saneras så snabbt som möjligt.

– De var jättepositiva. Kanske kommer vi att behöva reda ut frågor längre fram. Vi kommer inte att uppmuntra folk att göra något olagligt. Men vi skulle vilja testa gränsen för vad man får göra, säger Jon Perman.

Kanske beror det positiva mottagandet på att initiativet kommer ifrån konst- och föreningslivet i första hand, snarare än från graffitivärlden, tror de.

– Jag upplever att samhället är intresserad av att diskutera frågorna. Vi har en diplomatisk ingång eftersom vi är intresserade av att diskutera och höja kunskapen för hur de som har sådana här intressen kan delta i samhället, säger Karin Bäckström.

Projektpengarna som finns nu räcker fram till nästa sommars klotterfestival men tanken är att hitta former för att driva arbetet vidare, exempelvis genom samarbete med föreningen Backbeatbolaget. Hur mycket verksamhet det blir beror på hur mycket finansiering som kan fås från år till år.

– Drömmen vore att kunna anställa fler som kan vara en inspiration för unga människor. Ungdomsarbetslösheten i Sandviken är hög, så det finns ett stort behov av olika möjligheter. I slutänden handlar det om att bygga en folkrörelse för en bättre värld genom konsten, säger Jon Perman.