– Det går egentligen inte att göra sådana bedömningar, säger Hanna Wikström, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

I studien, som fortfarande pågår, arbetar forskarna med att analysera 500 domar i migrationsdomstolarna som rör asylskälen religiös konversion och sexuell läggning, med målet att ta reda på hur domstolarna resonerar när de bedömer religiös övertygelse och sexuell läggning. Forskarna har bland annat sett att vissa kriterier helst ska ingå i en berättelse för att den ska anses vara trovärdig och öka chansen att få asyl. Forskarna menar att det i slutändan kan leda till att beslutsförfattarnas förutfattade meningar och brist på förförståelse av de asylsökandes situation får styra vilka berättelser som anses vara äkta.

– Vi har sett att genuin tro eller sexuell läggning bör uttryckas på specifika sätt för att bedömas som äkta vid asylbedömningar, säger Hanna Wikström.

Det kan handla om att en person som säger sig vara en kristen konvertit ska kunna ge beskrivningar av bibelberättelser och kristna högtider, eller ha genomgått ett dop. Eller att det anses som ett tecken på en mindre genuin tro att beskriva konversionen som att ha ”blivit förälskad”, men utan att uppge en ”logisk förklaring”.

För personer som uppger sexuell läggning som asylskäl kan det handla om att visa på och beskriva konkreta sexuella relationer och hur homosexuella tar kontakt med varandra och träffas i ursprungslandet och i asyllandet. Forskarna menar också att det inte finns beredskap i bedömningsprocessen att ta tillvara hur de asylsökandes bakgrund eller speciella omständigheter kan påverka deras förmåga att berätta, till exempel när asylsökande blir uppmanade att berätta utförligt om en sexuell identitet de kan ha en begränsad erfarenhet av att prata om sedan tidigare, eller till stora delar sakna begrepp för.

Hanna Wikström menar att ett stort problem är objektivitetskravet, att man inom domstolarna tänker sig att det går att göra objektiva bedömningar av djupt personliga frågor. Trots att det är trovärdighet och inte sanning som ska bedömas i asylärenden är föreställningen att det går att få fram en ”sann” bild sällan långt borta.

– Det går inte att uppnå den säkerhet som en domstol vanligtvis vill uppfylla. Man jobbar med berättelser, och hur bedömer man sådana som sanna eller falska? Det är helt enkelt svårt, det finns inga modeller för hur till exempel en genuint troende person är och vilka erfarenheter personen kommer att berätta om.

Hon menar också att det krävs att domstolarna resonerar kring den egna bilden av hur en religiös eller homosexuell person är, och hur man bygger in den bilden i systemet, vilket i sin tur påverkar bedömningarna. De goda exempel forskarna sett, men som snarare är undantag än regel, är när domstolarna resonerar om svårigheten i att bedöma om något är sant eller inte, och att man är medveten om att man kan tolka något på flera sätt men väljer att göra en specifik tolkning.

– Då finns det en ärlighet i sättet att resonera som visar att man är öppen för att det går att göra andra bedömningar. Om det görs oftare kan man höja kvaliteten på arbetet.

Anser ni att det nuvarande systemet är rättsosäkert?

– Det är rättsosäkert om man önskar ha en viss rättssäkerhet där alla ska behandlas lika och det går att vara säker på att ett beslut blev rätt eller fel. Det är ett rättsosäkert område, vilket man måste försöka anpassa sig till med olika justeringar. Jag tror att det är bra om man inom domstolarna funderar på sina egna sanningsbegrepp, om objektivitet är möjligt och hur man kan förhålla sig till osäkerheten i systemet på ett tydligare sätt.