Fria Tidningen

Fiskare i Mauritius anklagar EU-fartyg för rovfiske

I februari slöts ett fiskeavtal som ger fartyg från EU tillgång till vattnen utanför Mauritius, ett örike utanför Afrikas östra kust. Enligt landets regering skapar avtalet jobb i fiskeindustrin, men lokala fiskare menar att det storskaliga fisket hotar deras levebröd.

– Se där ute, det blå fartyget.. ett europeiskt fiskefartyg som hotar vår försörjning, säger fiskaren Lallmamode Mohamedally, som just återvänt med en nästan tom båt efter en dags hårt arbete på sjön.

I februari ingicks ett fiskeavtal mellan EU och Mauritius som tillåter fångster på upp till 5 500 ton per år för europeiska fartyg, mot en ersättning på 660 000 euro årligen. Men enligt lokala fiskare har avtalet lett till att deras fiskfångster har minskat drastiskt.

Fiskare i Les Salines säger att deras fångst har minskat med 50 till 60 procent när de nu måste konkurrera med industriella fiskefartyg. De menar att de 86 europeiska fiskefartyg som befinner sig i Mauritius vatten berövar dem deras levebröd.

–Dessa stora fartyg skrapar rent havet och tar all fisk, säger Mohamedally.

De flesta lokala fiskare vill att EU-fartygen lämnar Mauritius vatten. Men Mohamedally säger att han inte skulle ha något emot dem om de skulle bedriva fiske på samma sätt som taiwaneserna och japanerna, med ytlångrevsfartyg och inte notfartyg som fångar all typ av fisk, både små och stora. Ytlångrevsfartyg använder hundratals och ibland tusentals agnade krokar som hänger från en enda lina. Med den här metoden fångas framför allt svärdfisk, tonfisk, hälleflundra och sabelfisk. Notfartyg fiskar med nät.

De lokala fiskeföretagen är små och har inte möjlighet att bedriva fiske i stor skala. De 5 500 ton fisk som Mauritius nu tillåter EU att fånga varje år står i skarp kontrast till de få ton som fiskarna i Les Salines fångar årligen. För närvarande utgör fiskerinäringen i Mauritius endast en procent av landets BNP och den inhemska fiskproduktionen är totalt 5 100 ton per år.

Mohamedally säger att det tidigare fanns rikligt med fisk tre till fyra sjömil från kusten. I dag måste fiskarna bege sig ut nästan 15 sjömil och många återvänder ändå utan någon fångst. Judex Rampol, ordförande i fiskarförbundet Syndicat des Pêcheurs, är upprörd över faktumet att EU endast betalar 660 000 euro årligen för att fiska i Mauritius vatten.

– Det är en struntsumma. Om lokala fiskare hade möjlighet att fiska så långt ut i havet skulle de kunna tjäna cirka 15 miljoner euro på de 5 500 ton som EU nu tillåts fånga, säger han till IPS.

Mauritius regering hävdar att fiskeavtalet är det enda sättet att utnyttja den exklusiva ekonomiska zonen på 2,3 miljoner kvadratkilometer.

– Vi har inga fiskefartyg. Med enbart det lokala fisket skulle mycket fisk gå till spillo, säger fiskeriminister Nicolas Von-Mally.

Han tillägger att lokala konserveringsfabriker på ön förpackar tonfisken från europeiska fartyg. Tonfisken säljs sedan främst på den europeiska marknaden. Utan de utländska fartygens fångst skulle Mauritius förlora intäkter menar han.

Enligt chefen för EU-delegationen i Port Louis, Alessandro Mariani, skapar fiskeindustrin arbetstillfällen.

– I Mauritius har det skapats 5 500 arbetstillfällen genom EU-fartygens tonfiskfångst, säger han.

Han säger att EU-flottan och de lokala fiskarna inte konkurrerar med varandra, eftersom de fiskar i olika vatten.

Samtidigt varnar miljöaktivister för att överfiske kan göra slut på tonfisken i Indiska oceanen.

– EU-fartygen är här eftersom bestånden i de andra världshaven har kollapsat. Fartyg från Portugal, Frankrike och Spanien har stått för utfiskningen. Det enda havet där det fortfarande finns fisk är Indiska oceanen, säger den mauritiske oceanografen och miljöingenjören Vassen Kauppaymoothoo.

Nasseem Ackbarally • Port Louis (IPS)

utrikes@fria.nu

Fakta: 

Omstridda fiskeavtal

60 procent av den fisk som konsumeras i EU fiskas utanför unionens vatten. På senare år har EU slutit avtal med en rad länder på den Afrikanska kontintenten som ger europeiska fartyg rätt att fiska utanför deras kust i utbyte mot en avgift.

Avtalen, som främst utnyttjas av fartyg från Portugal, Spanien och Frankrike, kostar EU hundratals miljoner kronor per år. Förespråkare menar att de ger välbehövliga inkomster och skapar arbetstillfällen i fattiga länder, men kritiker menar att de kan bidra till överfiske och blockerar framväxten av en modern fiskeindustri i de berörda länderna.

Mest kontroversiellt har EU:s fiskeavtal med Marocko varit, eftersom det inkluderar vatten som tillhör det ockuperade Västsahara. I december 2011 röstade EU-parlamentet mot en förlängning av avtalet med motiveringen att det strider mot folkrätten.

Rekommenderade artiklar

© 2014 Sesam