Recension


Poesi
I skuggornas ständiga larmFörfattare Brian Turner Översättning Roy Isaksson Förlag Oppenheims förlag

Fria Tidningen

Posttraumatisk dikt i toppklass

I skuggornas ständiga larm. Så heter Brian Turners andra diktsamling på svenska, också denna skickligt översatt av Roy Isaksson. Turner känns igen från Kulan som kommer. Han är en reflekterande poet som vet att använda språket till att förmedla sinnesintryck, tankar och insikter. Men han är också en soldat som krigar, dödar, svettas i sot och misär, bland lik och tjutande sirener. Tankar och bilder från detta helvete förmedlade han briljant i förra samlingen, som handlade om hans tid som gruppbefäl under Irakkriget.

Även i denna bok återkommer han till detta krig, och tiden efteråt. Om hur starka intryck från kriget genomkorsar tid och rum, blandar sig i nuet, vardagen, drömmarna; de stör och infiltrerar. I dikten På Lowes heminredningscenter glider kaoset från en omkullvält låda med dubbelhuvade spikar ihop med minnen av granaterna som ”föll söder om Bagdad i går kväll” och gångarna i heminredningscentret är korridorer av ljus där ”[v]arje död irakier går förbi Tiffanylampor och bayerska lyktstolpar”.

På ett sätt är denna diktsamling starkare än den förra. Bara en bit in i boken ville jag skrika: ”NEJ! Gör inte så, kriga inte, aldrig mer!” Och ändå gör vi det. Dödar varandra. Och Turner fortsätter obönhörligt att berätta. Kanske har han då lyckats i sitt uppsåt, om min reaktion var denna. Men vad Turner gör här – vilket ger ytterligare en dimension – är just att binda ihop nuet med det förflutna – krigets förflutna, som hela tiden tränger igenom, men också ett förflutet före kriget.

Han berättar levande om barndomsminnen, och dessa inte bara kontrasterar mot det råa och makabra utan erbjuder också en djupare förklaring; Turner är född i en familj av yrkessoldater. I Valen får han som liten uppleva hur man sprängde en strandad val med dynamit: ”Jag minns att alla log/efteråt, och skrattade, var och en förbluffad/den dag då en gud sprängdes i bitar på stranden/och vi gick alla därifrån, oskadda.”

I dikten al-Aaimmah-bron gestaltar han människor som förtvivlat störtar ner från bron: ”mödrar med barn, sjuttio år gamla män/klöser mot den blå och tomma himlen, som är allt för vacker” och människorna som faller, faller genom Iraks historia av krig:

från 1941, irakiska jetflygplan och flygare från Sexdagarskriget

slaget vid Karbala, den miljon som dog under kriget mot Iran;

och Alexander den Store faller, och Kung Faisal,

och de israeliska F-16 som bombade reaktorn 1981

Den starka kärleken till livet och familjen utgör samlingens botten, men också den fysiska kärleken kan vara livgivande i det outhärdliga. Turner är skicklig på att mejsla fram mikroskopiska ögonblick, som när hans älskade ”skjuter rygg i det utdragna/mjuka glissandot av hetta innanför huden,/våra kroppar stegrar sig på spiralfjädrar”.

Och man undrar vad en känslig poet som Turner har i ett vidrigt krig att göra. Men vad har någon i krig att göra? blir min fråga efter att ha läst denna posttraumatiska poesi av högsta klass.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Om den svåra konsten att passa in

Recension

När serietecknaren Nina Hemmingsson poesidebuterar gör hon det med den äran. Svårigheterna att anpassa sig till den tillrättalagda vardagen genomsyrar dikterna och den som läst hennes serier känner definitivt igen sig, skriver Mikael Mildén.

Fria Tidningen

Välkommet avsteg från den rätta vägen

Recension

När gick du senast vilse? I sin nya bok föreslår Rebecca Solnit att vi oftare borde stå utan vägvisare, både geografiskt och existentiellt. Lasse Ekstrand har läst den och saknar känslan av att vara lite lost.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu