Konsten att inte skriva en krönika | Sesam

Krönika


Marie-Chantal Long
Sesam

Konsten att inte skriva en krönika

Jag började i god tid, inspirerad och peppad av att det fortfarande var så varmt ute. Jag skrev en lovsång till sensommaren och om hur glad jag var för att hösten ännu inte hade kommit. Sensommar och sen höst, det tyckte jag var roligt att skriva om. Sedan såg jag nya tragiska bilder på tv av sönderbombade sjukhus i Syrien, och raderade min glada krönika om årstider.

Jag tog sats med ett annat tema: en bebis ankomst i vår familj. En liten flicka med mörk kalufs och lika mörka, stora ögon. Jag skrev om hur det kändes att se fram emot lässtunder, lekar, teaterbesök med henne. Men bilden i morgontidningen på en sörjande mor omgiven av stadens ruiner gjorde det omöjligt för mig att skriva vidare om farmorslycka. Jag försökte en tredje gång, nu med mina tankar om att nyss ha fyllt 60 år och vad det innebär av gott och ont i mitt liv. Men jag förstod snart att även detta försök skulle hamna i datorns papperskorg.

För det enda som jag egentligen ville skriva om var kriget i Syrien och flyktingkatastrofen. De iskalla vindar runt om i världen som dömer tusentals människor till ett hopplöst liv på flykt, eller till en säker död: gränsövervakningen, poliskontrollerna. De som drunknar i Medelhavet, de ensamma barnen utan framtid.

Men vem är jag, som vill skriva om kriget och på så vis påverka det som sker? Jag bara står där, handfallen och maktlös, och bevittnar. Ingenting förmår jag göra åt det. Inte ens skriva en längre krönika med väl valda ord och starka formuleringar. Inte ens det.

Ordlista

bevittn/a -r -de -t = titta på när något händer

farmorslycka -n = att vara glad för att man är farmor

handfall/en -et -na = utan att veta vad man ska göra

lovsång -en -er = hyllning

maktlös -t -a = utan makt

ruin -en -er = förstörd byggnad

sensommar -en = slutet av sommaren

© 2019 Sesam