Hon heter Allis | Sesam

Krönika


Marie-Chantal Long
Sesam

Hon heter Allis

Hon heter Allis. Inte Alice utan Allis, med två ”l”, och ett ”s” på slutet. Det är en ovanlig stavning för en ovanlig tjej. Med sin tjocka, långa päls sopar hon rent i skogen, och kommer hem täckt med kvistar, löv, och mossa. När hon får regn på sig, luktar hon våt ylletröja i timmar.

Ja, ni förstår. Allis är ingen vanlig tjej, utan en som går på fyra ben, viftar på svansen när hon är glad, och morrar när hon möter sådana som hon inte vill möta: andra hundar, de som är små och bråkiga; medelålders män i mörka kläder; barn som skriker för högt och viftar för mycket med händerna.

Allis skäller när någon går i trappan, närmar sig båten eller bilen, hälsar på hemma. Hon vaktar. Och vi tycker så illa om det.

Vi vill inte att hon ska skälla och morra. Vi tycker illa om att hon är otrevlig mot alla som hon inte känner, och även mot dem som hon känner, innan hon känner igen dem.

Vi vill inte att hon ska jaga katter, harar och ekorrar.

Vi vill att hon ska vara lugn, ligga vid våra fötter när vi tittar på teve, tycka om oss när vi kramar henne, leka med bollar och gosedjur utan att bita sönder dem.

Vi vill att hon väntar snällt och tyst hemma när vi måste till affären.

Men det gör inte Allis.

För Allis har en mycket stark vilja och bestämmer själv. Alldeles ensam skulle hon kunna ta hand om en flock får, om det fanns en flock får här hemma.

Det är vi som har valt en hund med stark vilja: så det är vårt problem, inte hennes.

För Allis, hon vet precis vad hon vill. Och hur hon ska vara.

Ordlista

medelålders = som är mellan att vara ung och att vara gammal

sopa –r –de –t = ta bort damm och smuts från golvet med en borste

© 2019 Sesam