”Det var fruktansvärt jobbigt” | Sesam

Fördjupning


Johanna Hassberg
  • Evas dotter hade det inte bra i skolan. Till slut vägrade hon att gå dit.
  • Dottern var ute på nätterna och Eva var orolig.
Sesam

”Det var fruktansvärt jobbigt”

Sesam har träffat Eva. Hon bad socialtjänsten om hjälp för sin dotter. Men det tog flera år att få hjälp som fungerade. Det var en jobbig tid för både Eva och hennes dotter. Socialtjänsten sa att det bästa vore om dottern fick flytta till ett familje-hem. Men det ville varken Eva eller dottern.

Eva tog kontakt med socialtjänsten när hennes dotter var tio år. Dottern mådde inte bra och det var mycket problem i hennes skola. Eva var ensamstående och deprimerad efter att ha varit med om en olycka. Hon ville ha hjälp. Det tog nästan ett år. Sedan fick dottern bo hos en familj varannan helg. Men dottern slutade åka dit, hon trivdes inte hos dem.

Ingen hjälp från Bup

Några år gick. Evas dotter fortsatte att må dåligt. Eva trodde att dottern behövde prata med någon. Hon fick träffa en terapeut på Barn- och ungdomspsykiatrin (Bup). Men Bup tyckte inte att dottern kunde få någon hjälp från dem. Dottern som då var tretton hade slutat att äta. Hon slutade att gå till skolan också. Om föräldrarna inte ser till att ett barn går i skolan ska socialtjänsten göra det. Eftersom Evas dotter hade skol-plikt fortsatte de att ha kontakt med socialtjänsten.

Det var en utredning

Socialtjänsten frågade Evas dotter om hon ville bo i familje-hem. Det ville hon inte. Eva betalade själv för att dottern skulle gå i terapi. Dottern träffade olika terapeuter som hon slutade att träffa, hon trivdes inte med dem. Till sist hittade de en terapeut som dottern trivdes med. Men Eva hade inte råd med det så länge. När dottern var 15 år började de träffa två nya personer som jobbade hos socialtjänsten.

– Jag trodde att det var stöd-samtal. Jag hade bett om att få gå på det tidigare. Efter några möten förstod jag att det inte var stödsamtal. Istället var det en utredning. Jag kände mig som ett offer. Jag hade berättat saker i förtroende för dem.

Dottern levde farligt

Utredningen tog flera månader. Eva visste ett ställe som hon trodde skulle kunna hjälpa dottern och berättade om det för utredarna. Men eftersom dottern sa att hon inte ville gå dit, blev det inget.

Evas dotter levde farligt. Hon var borta på nätterna. Eva visste inte vad hon skulle göra.

– Jag bad om hjälp överallt, jag var förtvivlad.

Ett möte om dottern

Då utredarna från socialtjänsten var på semester blev dottern misshandlad. Eva pratade med BUP igen. Den här gången fick de hjälp.

En dag skulle det vara ett möte på Bup. De skulle prata om dottern. Det var tio personer med på mötet. De två utredarna och deras chef. Eva och flera andra personer som hade jobbat med att hjälpa Eva och dottern. Evas dotter var inte med på mötet.

– Jag berättade att jag ville att min dotter skulle få hjälp hemma. Min dotter ville också det. Jag ville att min dotter skulle få hjälp från stället som jag hade bett om tidigare. Det tyckte Bup också. Alla pratade om vad som hade hänt och alla sa vad de tyckte. Jag fick inte säga mycket alls, bara sitta och lyssna på allting. Det var fruktansvärt jobbigt. Det fick mig att känna mig som en otillräcklig förälder.

”Som ett slag i magen”

Under mötet berättade utredarna från socialtjänsten vad de hade kommit fram till i sin utredning. De sa att de inte tyckte att Eva kunde skydda sin dotter.

– Det var som att få ett slag i magen. Jag kände skuld ändå. Men att sitta och höra att jag inte kunde skydda min dotter, det var grovt.

”Hon var ursinnig”

En av personerna som var med på mötet sa att hon inte höll med socialtjänsten. Hon sa att hon såg att Eva gjorde allt hon kunde för sin dotter.

– Hon var ursinnig. Det såg jag på henne.

Dottern fick hjälp

Under mötet kom man fram till att psykologen på Bup nog hade rätt i alla fall. Dottern fick börja på stället som Eva bett om tidigare. Det är ett ställe där ungdomar med ätstörningar kan få hjälp på dagarna. De kan också gå i skolan där. Dottern var då 16 år.

Besviken – men glad

Det har gått flera år sedan det hände. Eva är besviken eftersom hon kände att socialtjänsten inte lyssnade på henne. Men hon tänker inte mycket på det längre. Hon är glad att dottern fick den hjälp hon behövde till sist.

– Jag var väldigt godtrogen när jag tog kontakt med socialtjänsten. Jag visste ju att man kunde få hjälp. Nu kan jag tänka att jag borde ha sökt hjälp någon annanstans. Men jag hade inte pengar att betala för hjälpen. Jag har hört flera som har varit med om liknande historier. Har man tur så träffar man rätt person, någon som lyssnar och bryr sig.

Nu mår dottern bättre

I dag är Evas dotter vuxen. Hon mår bättre, bor i egen lägenhet och studerar. Ingen av dem har kontakt med socialtjänsten. Eva heter egentligen något annat.

Ordlista

deprimera/d -t -de hon är deprimerad = hon är så ledsen så att hon är sjuk

familjehem -met - hon bor i ett familjehem = hon bor inte med sin egen familj utan hos en annan familj som socialtjänsten har valt

förtroende -t jag berättar något för dig i förtroende = jag berättar något för dig för att jag vet att du lyssnar och inte berättar det för andra om jag inte vill

godtrog/en -et -na här: jag var godtrogen = jag visste inte att det kunde gå dåligt

otillräcklig -t -a hon kände sig otillräcklig = hon kände att hon inte kunde klara av allt som hon borde

psykolog -en -er = en specialist på människors tankar och känslor som t ex kan hjälpa människor med deras problem

skolplikt -en hon har skolplikt = hon är i den åldern då barn och ungdomar måste gå i skolan

stödsamtal -et - = ett samtal med t ex någon från socialtjänsten för att t ex få hjälp att fungera bättre som förälder

terapeut -en -er här: en person som hjälper människor med deras problem genom samtal

ursinnig -t -a = mycket arg

varannan hon var hos familjen varannan helg = hon var hos familjen på helger med två veckor emellan

ätstörning -en -ar hon har ätstörningar = hon har psykiska problem med mat och äter t ex alldeles för lite eller alldeles för mycket

Rekommenderade artiklar

© 2019 Sesam